Det finns saker jag glömmer. Jag pratar inte om den vanliga: "glömde jag stänga av spisen?" eller "vart har jag lagt mina nycklar?". Nej, det här handlar mer om saker som jag undermedvetet raderar från min hjärna. Pernilla skulle nog kalla det bortträngning, och hon skulle förmodligen ha rätt. Vissa saker försvinner bara eftersom jag inte vill tänka på dem, det är för påfrestande helt enkelt. Just nu har jag många sådana saker men av någon anledning har de valt att uppenbara sig i min skalle just denna soliga lördagsförmiddag i slutet av januari 2011. En del av sakerna gör mig lite förbannad och full av jävlar anamma, medan några av sakerna gör mig väldigt ledsen. Tyvärr har de sakerna som gör mig väldigt ledsen en förmåga att överrösta jävlar-anamma-känslorna. Så här sitter jag nu och funderar på hur mycket saker kan förändras, utan möjlighet att trycka på stopp- och/eller rewind-knappen. Livet är ett oförutsägbart fenomen.